Vetrinären gav mej en lugnande spruta.
Sedan petade och drog vetrinären ut pinnen... jag försökte bita honom lite... men det gick inte.
Här har vi roten till allt ont, matte fick med den hem. Inte så farligt, tyckte vetrinären, han hade varit med om mycket större pinnar som var fastkilade!
Så här trött var jag när vi kom hem!
Matte har lovat mej extra god (och mjuk) mat ikväll! Är öm i munnen!
Slutet gott, allting gott!
Stackars Valle! Förstår att du försökte bita vetten - det hade jag också gjort i det läget.
SvaraRaderaKram från storasyster Nanna
Skönt att det gick bra till slut. Kan ju vara värt ibland att ha lite ont om man får massor av godsaker sen=)
SvaraRaderaOjojoj, inget vidare när pinnar fastnar i gommen. Tur ni upptäckte det och fick hjälp snabbt.
SvaraRaderaDuuuuu brorsan...det har jag oxå råkat ut för en gång...men min matte och husse fattade ju inte det...fick ha den lääänge och jag luktade skunk i munnen men de såg inget...förräns pinnen suttit typ en månad och var helt geggig....urk...nu tittar min matte mig i gommen hur ofta som helst...dööö störigt!
SvaraRaderapuss på dig
Hej, vilken fin blogg du har :-)
SvaraRaderaVilken tur att dom fick ut den dära pinnen! Inge vidare skoj alls ju!!
Ozzy råkade ut för en liknande sak när han inte var så gammal, men matte fick ut pinnen efter mycket om och men! Uscchhh säger vi bara för såna pinnar!
Hälsningar Malte med matte Emma